So you think you can slap?

När regissörer iscensätter en fajt eller enstaka våldshandling på film eller teater brukar de i allmänhet kalla in en specialist, en stuntman, kampsportare eller fäktare, beroende på vad för slags våld det rör sig om. De flesta regissörer inser att de inte har den nödvändiga kunskapen för att kunna instruera skådespelarna i att utföra våldet på ett säkert och övertygande sätt. Risken för skada eller viktigare ändå för en del regissörer, risken för att våldet ser taffligt och amatörmässigt ut, är för stor. Med ett undantag. Örfilen.

Av någon anledning anser de många människor, inklusive regissörer, att en örfil inte är att betrakta som ”riktigt” våld. Att det inte finns risk för skada eller obehag och att alla instinktivt kan utföra en örfil på ett korrekt sätt. ”Kom igen nu, det är ju bara en örfil. Ge honom en hurring, var inte så blödig.”

OUCH!
OUCH!

Börja med att lägga din egen hand på kinden som om du skulle slå dig själv och föreställ dig att det din partners hand. Hur nära är du ditt öga? Hur mycket behöver man missa med för att du ska få en tumnagel i hornhinnan? Hur nära är du struphuvudet? Sjunger du? Vill du kunna fortsätta med det? Hur nära örat? Även en lätt smäll kan spräcka trumhinnan vilket inte bara gör ont, det kan leda till permanent hörselnedsättning och tinnitus.

OK, vi lägger örfilen på sidan av halsen istället. Vad finns där? Carotidartären, vagusnerven och nervcentrumen cervikalplexus och brachialplexus, bara för att nämna en par saker. En hyfsad smäll på någon av dom punkterna och du kommer att lägga dig ner en stund. En ganska lång stund. Och alla dessa punkter får ledigt plats under en handflata.

Även om allt går bra, din partner levererar en perfekt örfil med lagom spänd hand som träffar kinden på millimetern exakt rätt. DET GÖR ONT! Jag struntar i hur tuff du är, om ni först repeterar scenen med örfilen och sen gör den på föreställning i nån månad eller ett halvdussin tagningar på film så kommer du förr eller senare att börja rycka till innan. En riktig örfil är obehaglig, smärtsam och nedvärderande utan garanti för att se övertygande ut.

Made you flinch!
Made you flinch!

Det är dessutom helt onödigt. En simulerad örfil utan kontakt är så enkel att lära sig och när du väl har lärt dig glömmer du aldrig. Till regissörer som säger att de vill ha en ”äkta reaktion” säger jag: Lita på dina skådespelare istället.

 


Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *